Emma Thompson – Ett liv fyllt av skratt

Emma Thompson kan känna smärtan hos rollfigurerna hon spelar, men privat försöker hon se det ljusa i tillvaron.

Av Robert Abele

Emma Thompson städar. ”Det där filmstjärnelivet som jag har lyckats undvika alla dessa år? Nu vill jag ha det!” säger hon i telefon från sin Londonlägenhet med ljudet av rinnande vatten i bakgrunden. ”Jag är alldeles ensam i ett stökigt hus, och jag vill att den jäkla tjänarstaben ska finnas här och pyssla om mig!”
Hon skrattar högt åt tanken, som om hon skulle tillåta sig att bli uppassad. Emma Thompson skulle inte för ett ögonblick föreställa sig att hennes två Oscar-statyetter (en för huvudroll, en för manus) skulle rättfärdiga ett så kungligt bemötande.
På scenen är Emma Thompson lika anspråkslös. Hennes utsökta porträtt av tystlåtna kvinnor, som den ensamma hushållerskan i Återstoden av dagen, den alldagliga systern i Förnuft och känsla, och den medelålders ensamma kvinnan i nya filmen Last Chance Harvey, uppfylls av hennes naturliga mänsklighet. Hennes nästa projekt är ett manus för My Fair Lady.
År 2003 gifte sig Emma Thompson med skådespelaren Greg Wise, som hon har dottern Gaia med. (Förste maken var skådespelaren och regissören Kenneth Branagh.) Är det svårare att bli kär som medelålders? ”Ja”, säger Emma Thompson, som snart fyller 50. ”Det är tio miljoner gånger mer skrämmande för min karaktär Last Chance Harvey eftersom det runt hörnet kan vänta en hjärtesorg som hon tror att hon kanske inte skulle kunna överleva. Det som skrämmer henne är risken för verklig ångest.”
Och Emma Thompson har givetvis sin egen kur mot ångest.

Vad beundrar du mest hos en person?
”Förmågan att kunna skratta mitt i en motgång. Varje skämt är en form av uppror. Mark Twain sa att endast ett riktigt skratt kan få nonsens att upplösas i atomer.”

Och trots att du ofta gestaltar melankoliska kvinnor ser du dig själv alltså som komiker?
”Men det är jag ju. Vid en premiär i London var jag uppklädd till tänderna. En rad fotografer väntade och för att kunna möta alla så var jag tvungen att passera en lyktstolpe, en cykel och en soptunna. Så jag poserade bredvid alla tre på knasiga sätt därför att de var komedirekvisita. Så du förstår att sånt har hindrat mig från att bli glamour- och sexikon.”

Finns det någonting som du tidigare har tyckt varit roligt men som inte är det längre?
”Dykning. Jag älskade det. Men när jag skulle spela Nanny McPhee behövde jag en näsprotes. Jag hade masken på medan den stelnade, och då fick jag en panikattack. Det intressanta var att nästa gång jag skulle dyka klarade jag inte av det. Jag kunde inte andas genom näsan.”

Du växte upp i en artistfamilj. Hur var middagarna?
”Vi hade kul. Mycket prat om teater. Pappa var regissör. Min mamma (skådespelerskan Phyllida Law) läste intensivt. Vi hade en större familjekrets, vilket var skönt eftersom de andra inte höll på med teater. Mormor hade tillhört tjänstefolket sedan hon var runt 13 och det var ett av skälen till att jag hemskt gärna ville göra Återstoden av dagen. Hon ville gifta sig med slaktarens son, men de hade inga pengar.”

Vad lärde hon dig?
”Vikten av sparsamhet. Betydelsen av att veta hur man lagar god risgrynsgröt i rätt ögonblick, när någon behöver en uppmuntran. Regelbundna städrutiner. Putsa mässing, skura golv, bädda och sånt. Att sköta ett hem.”

Och nu bor din mamma tvärs över gatan.
”Hon äter middag med oss nästan varje kväll. Hon är en mamma som inte lägger sig i.”

För fem år sedan tog du dig an en tidigare barnsoldat från Rwanda. Han läser vid ett engelskt universitet nu, men inte bara det, han ska bli brittisk medborgare. Det måste kännas fantastiskt.
”Ja, vi grät. Vi blev chockade, för vi hade inte väntat oss det. Han håller på att ta sin medborgarskaps­examen, vilket fått oss att skratta eftersom de ställer så fåniga frågor.”

Som till exempel?
”Som Vilken är den andra titeln drottningen har i egenskap av överhuvud för Engelska kyrkan? Vem vet det? Jag slår vad om att till och med drottningen har glömt det.”

Något mer som irriterar dig?
”I det stora trångsynthet. I det lilla teblad i diskhon.”

I april fyller du 50. Några planer?
”Vi filmar del två av Nanny McPhee, och det är ett jättebra sätt att fira, eftersom de filmerna är så underbara att göra. Det finns en bebiselefant i den, som jag har skrivit dit för min egen skull. På själva födelsedagen åker vi till Skottland, där Greg och jag gräver ner oss som ett par gamla potatisar och jag verkligen mossar till mig. Vi och våra vänner tänker göra en riktigt tokig film, som jag kan visa för alla på min födelsedag. Jag kommer att fira i ett helt år.”

<< Tillbaka