April, april ...

Vässa skämtknölarna på stora busdagen, men blåsningar går att göra året runt!

Av Lance Contrucci

Enligt en artikel i Wall Street Journal har blåsningar och bus blivit en storindustri, och en firma drar nytta av det. Bloombergs dotterbolag April Incorporated har utvecklat ett sofistikerat datorsystem som beräknar det materiella kapitalvärdet på varje utfört bus som når nätet, enligt metoden antal träffar per spenderad reklamdollar.

Bolaget har också planer på att ge bidrag till nya företag som sysslar med bus och grunda en busbörs där investerare kan köpa och sälja andelar i lurendrejerier. Wall Street Journal skriver: ”högt värderade aktier såsom de som omfattar pruttkuddar förväntas ha en stabil om än blygsam tillväxt, medan högteknologiska bus, exempelvis de som använder Microsofts felmeddelanden, förväntas vara osäkra men ämnade för hög tillväxt ...”

Okej, vi ljuger. Det finns inget April Incorporated, och ingen busbörs. Tyvärr, eftersom vi skulle kunna tjäna pengar på alla de bus som i dag sker i en intet ont anande omvärld. Enbart under förra året fick världen stifta bekantskap med en ny ras av skotskrutiga får (London Times), ekologisk luft på flaska (matvarukedjan Whole Foods) och djurgym (Virgin), för att bara nämna några.

Konjunkturen må ha vänt nedåt med besked, men upptågskurvan pekar fortfarande uppåt. Det finns gott om bus i busbranschen. Här berättar tre av genrens bästa vad som får dem att tricka.

Busige hämnaren

Den 42-årige amerikanske komikern Tom Mabe var ett busigt underbarn som gjorde ett av sina mest lyckade skämt åtta år gammal. Han hade just byggt en snögubbe på framsidan av familjens hus i Louisville i Kentucky när han hjälplöst såg på när några tonåringar mejade ner snögubben med bilen. Han byggde en till, med samma resultat. Tredje gången byggde han snögubben över en brandpost. ”Där stod jag med deras förstörda bil och vatten som sprutade överallt och låtsades som att ’hoppsan, jag kunde ju inte veta att någon skulle köra på den med bilen’”, berättar han. ”Jag var ju tvungen att göra något. Jag var bara en liten kille. Så jag hittade på det här lite fega sättet att få revansch på.”

Tom Mabe blev till slut 193 centimeter lång, men tappade aldrig helt småpojksglimten. Hans specialitet är att tortera telefonförsäljare. En gång bokade han in sig på ett hotell i Las Vegas där det var en konferens för telefonförsäljare. Hela natten busringde han till deltagarna och försökte sälja medicin mot sömnlöshet klockan tre på morgonen. Receptionen fick till slut be honom sluta eftersom en av gästerna var så vansinnigt arg. Tom Mabe lovade lösa situationen. Han ringde den arga gästen och låtsades vara hotellchefen. ”Jag är hemskt ledsen för att du har fått din nattsömn förstörd”, sa han. ”Normalt gör vi inte så här, men jag tror att jag kan gottgöra dig.”

”Tack, gode gud”, sa mannen.

”Då så”, sa Tom Mabe. ”Sov du lilla videung, än så är det vinter ...”

Varför busar du? ”Hämnd och underhållning. Om en försäljare ringer mig hemma är det fritt fram.”

Ditt mest lyckade bus: ”En gång såg jag ett par hemlösa män utanför ett McDonald’s. Jag ringde restaurangen och låtsades vara polis. Männen var civilklädda poliser, förklarade jag och lyckades övertala chefen att gå ut med hamburgare och kaffe till dem.”

Bästa bus från av annan: ”Min kompis Jim Clark och hans familj skulle gå ut från en djurpark. Då sprang de förbi den väntande kön utanför och skrek ’spring, spring, den är precis bakom oss!’ Folk kastade sig ur vägen och hoppade upp på fikaborden!”

Något bus som du ångrar: ”När jag var 13 hittade jag ett dött rådjur vid sidan av vägen. Jag sprang hem, satte på mig en tomtekostym och lade mig ner bredvid rådjuret – precis när skolbussen körde förbi. Ungarna blev helt galna. Det var nog inte en särskilt bra idé.”

Ett roligt rackartyg som alla kan lyckas med: ”När jag beställer från en drive thru brukar jag säga ’hej, jag var här i går kväll och jag tror jag glömde mina barn i lekhörnan. Såg du några ungar i morse när du öppnade?’”

Visdomsord för nybörjaren: ”Om du är en hämndbusare som jag bör du komma ihåg att alla inte är elaka, inte ens telefonförsäljare. Varje år före julafton när någon av dem ringer brukar jag säga något i stil med: ’Hm, den där växellådeförsäkringen låter som något jag verkligen skulle ha nytta av.’ Sedan säger jag, väldigt allvarligt och med låg röst: ’om jag hämtar mitt barn, tror du att du kan låtsas vara tomten och förklara att du inte kan komma i år?’ Hittills har ingen nappat, vilket bådar gott för mänsklig heten.”

Sprattelgubben

Sir John Hargrave kom in i bus branschen på det ärligaste sättet: Han föddes den första april. Med det försprånget grundade han en av de mest framstående bussajterna på internet, zug.com, med en klar och tydlig affärsplan: att dominera marknaden för bus.

Men låt inte John Hargraves flotta titel lura dig. Han kommer från Boston. Han lade till sir lagligen sedan Buckingham Palace vägrade adla honom för ”hedervärda upptåg”.

Varför busar du? ”Det är det närmaste man komma att råna en bank på laglig väg. Stunden precis innan man sätter igång är en ren adrenalinkick. Det är en sport för sensationssökare.”

Ditt mest lyckade bus: ”En gång fyllde jag i mina deklarationspapper med romerska siffror. Skatteverket tyckte inte att det var lika kul. Eller när vi tog med en Michael Jackson-imitatör till en stjärnspäckad välgörenhetsgala i Boston. Vi hade ett helt koppel av folk med oss, inklusive dvärgar med filtar över huvudena som spelade hans barn. Och alla gick på det!”

Bästa bus av någon annan: ”Grafittiartisten Mat Benote hängde i smyg en av sina egna tavlor på Brooklyn Museum. Det tog två dagar innan någon märkte att den inte hörde till samlingarna. Ett par år senare gjorde han om samma bus på Guggenheimmuseet i New York.”

Något bus som du ångrar: ”Nej, men jag ångrar att jag själv har låtit mig luras. Innan min bok Mischief Maker’s Manual publicerades bad jag om reklamcitat från kändisar på min hemsida. Jag fick mejl från en kille som sa att han var släkt med Eric Idle från Monty Python. Så innan jag visste ordet av satt jag och mejlade med Eric Idle och förhandlade med hans assistent om ett citat. Ett år senare såg jag artikeln ’Så lurade jag John Hargrave’. Det var killen – han hade spelat alla roller själv, Eric Idle, assistenten, allihop.”

Ett roligt bus som alla kan lyckas med. ”Stoppa någons tandborste i en plastmugg med vatten och ställ den i frysen över natten. Ställ tillbaka på morgonen. De kommer garanterat att märka det.”

Visdomsord för nybörjaren: ”Bus och practical jokes bör aldrig blandas ihop. Ett practical joke är något du gör mot kollegan, som killarna som byggde om den semestrande kollegans arbetsplats till en liten stuga, komplett med vitt staket, belysning och en takfläkt. Ett bus siktar in sig på personen. Till exempel finns det en berömd video där Tom Cruise intervjuas. Reportern håller en låtsasmikrofon och sprutar vatten i ansiktet på Tom Cruise. Han börjar skälla ut reportern och vi börjar skratta för att, ja, det är Tom Cruise som är personen.”

Collegekillar

Ett upptågskrig bröt ut förra året på humorsajten collegehumor.com. När två av sajtens skribenter, Streeter Seidell och Amir Blumenfeld, först började lura varandra höll upp-tågen en blygsam nivå. Men snart växte de till genomarbetade produktioner som fångades på film.

I en av dem ordnade Amir i hemlighet så att Streeter och hans flickvän sedan tre år såg en basebollmatch med New York Yankees. Utan att Streeter visste om det hade Amir även fixat så att matchtavlan visade ett fejkat frieri. En dold kamera spelade in deras reaktioner. Det är nästan smärtsamt att titta på. Streeters flickvän är förståeligt nog förvånad. Något som är även mer förvånande för Streeter är att hon svarar ja. ”Jag har inte skrivit det där!” utropar han. ”Jag vill inte gifta mig med dig.”

Hon ger honom en örfil och går därifrån.

De är inte ett par längre. Streeter, 27 år, berättar att kriget har trappats upp sedan dess.

Varför busar du? ”Det började helt enkelt som ett sätt att slå ihjäl tristess. Nu försöker jag bara överträffa den senaste.”

Ditt mest lyckade bus: ”Det var när jag fixade så att Amir valdes ut för att kasta frikastet från halva plan i pausen på en basketmatch på University of Maryland. Medan Amir leddes ut till ett avskilt och ljud isolerat kontor i en annan del av arenan för att ’skriva under papper’ berättade jag om skämtet för publiken och bad om deras hjälp. När Amir kom tillbaka satte vi på honom en ögonbindel. Han gjorde sitt kast ... och missade rejält, med över sex meter. Men precis i rätt sekund började publiken jubla, som om han hade satt skottet. Amir sprang ärevarv runt planen, jublade och slog knytnävarna i luften. Det höll i sig ända tills checken skulle överlämnas ... av mig.”

Bästa bus av någon annan: ”Jag älskar lotteribus. Man spelar in lotteri-dragningen från kvällen innan och köper en lott med det vinnande numret. Ge lotten till en kompis och ordna så att alla tittar på ’dagens’ dragning tillsammans.”

Något bus som du ångrar: ”Inget. Däremot finns det gott om bus som jag ångrar att jag inte har gjort.”

Ett roligt bus som alla kan lyckas med: ”Det här är ett barskämt. Slå vad med någon om att de inte kan lyfta ett glas med öl från bordet med sina tummar. När de har gått med på det ber du dem sätta sina tummar på motsatta sidan av bordet, bredvid varandra och riktade inåt bordet. Ställ sedan ölglaset uppe på deras tummar. Såvida de inte vill ta ett ölbad sitter de fast.”

Visdomsord för nybörjaren: ”Det behövs en gnutta elakhet för att vara rolig, men om det blir för mycket blir det obehagligt.” Som för din före detta flickvän? ”Precis.”

Tom Mabe vs telefonförsäljare

I rollerna: Tom Mabe och en telefonförsäljare.

– Hallå?

– Hej, kan jag få tala med Tom Mabe?

– Vem är det som ringer?

– Jag heter Mike. Du har valts ut för att få ett komplett digitalt satellitsystem helt gratis. Med detta kommer du att ...

– Får jag fråga en sak – kände du Tom Mabe? Var ni vänner?

– Nej, jag ringer bara för att, öh, erbjuda ...

– Ett ögonblick. (Pratar med någon annan.) Killar, se till att få bilder av kroppen, och kolla överallt efter fingeravtryck. (Tillbaka till telefonen.) Okej, så här är det. Du har ringt till en mordplats. Tom Mabe är inte längre med oss. Mitt namn är officer Clark och jag håller i mordutredningen. Vilket var ditt affärsförhållande till, öh, Tom Mabe?

– Jag... jag hade inga affärer med honom. Jag är ledsen att jag stör ...

– Jag måste be dig stanna kvar i telefonen. Samtalet har redan spårats och vi kan behöva träffa dig för vidare förhör.

– Nej, du förstår inte, jag ringer bara ...

– Nej, du förstår inte. Om du inte vill åtalas för att ha försvårat en polisutredning är det av yttersta vikt att du stannar kvar i luren, Mike.

– Du kanske ska prata med min chef ...

– Vi kommer till din chef tids nog. Börja nu med att berätta var du be?nner dig.

– Fort West 40 i Littleton, Colorado.

– Ett ögonblick. (Pratar med någon annan.) Ring upp polisstationen i Littleton, mordroteln. Ge dem den här informationen. Säg att han är efterlyst i samband med en dödsskjutning och grovt rån. (Tillbaka till telefonen.) Hur sa du att du kände Tom Mabe?

– Vänta lite, menar du att du ringer polisen i Littleton? Jag är ju evigheter bort! Jag känner inte ens killen!

– Lugna dig, det är bara en formalitet. Ta det nu från början, var befann du dig i går kväll mellan klockan 20.00 och 22.00?

– Det här känns absolut inte bra.

Nördarnas revansch

Amerikanska elituniversitetet Massachusetts Institute of Technology beskriver sig självt som ett ”paradis för nördar” och har en lång tradition av upptåg. Favoritmålet är skolans stora kupol, där ingenjörsbiblioteket är inrymt. Under årens lopp har kupolen klätts ut till R2D2 [en robot från Stjärnornas krig], försetts med en soldriven tunnelbanevagn som löpte längs ett spår och krönts med en damhatt.

Men 1994 höjdes ribban när studenterna vaknade till synen av en polisbil med blinkande lampor som stod parkerad på kupolen. Under vindrutetorkaren låg en parkeringsbot och i bilen satt en docka utklädd till polis med en låda munkar vid sin sida.

Ur Reader’s Digest 4/2010

<< Tillbaka