Mystisk kräftdöd fick sin lösning i Småland

Av Sofia Åqvist

I hela sitt liv har Lars-Göran Carlsson utanför Vaggeryd i Småland odlat och studerat kräftor. Under några år i början av 2000-talet var det stora samtalsämnet bland odlare och kräftintresserade vad som egentligen höll på att hända med kräftorna. Över hela landet och även i Finland minskade drastiskt tillgången och de små signalkräftorna dog. Hade de också drabbats av kräftpesten liksom våra svenska flodkräftor gjorde under 1900-talet? Fast det var något som inte riktigt stämde. Det bara var småkräftorna som dog (däremot blev hela beståndet drabbat eftersom tillväxten ebbade ut). Lars-Göran var därmed lösningen på spåret.

Vad hände?
”Nästan överallt gick kräftbestånden ner 2003 och 2004 och många trodde att orsaken var kräftpest. Jag tänkte att det inte kunde vara pesten eftersom alla småkräftor överallt dog samtidigt, men de vuxna klarade sig. Vi hade haft två väldigt varma och härliga höstar 2002 och 2003. Temperaturen i vattnet var fortfarande varmt så småkräftorna som ej var parningsdugliga bytte skal väldigt sent (kräftornas skal är hårt och för att kunna växa byter de till ett större skal flera gånger under sommaren). Signalkräftor byter skal ända ner till en vattentemperatur på tio grader, flodkräftor gör det aldrig under 15 grader.”

Dessa två höstar kännetecknades också av ett snabbt väderomslag?
”Ja, det blev kallt ganska snabbt och det innebar att småkräftorna inte klarade att äta upp sig efter skalbytet. De dog, svalt helt enkelt ihjäl. Klimatet var alltså själva orsaken till nedgången.”

Du visade att temperaturväxlingen var den enskilda faktorn till att småkräftorna dog?
”Ja. Det tar några veckor att byta skal och sedan börjar de äta upp sig inför vintern. Nu hann de inte det. Tre årsklasser av kräftor dog och vi fick inga nya kräftor. Det är inte så konstigt eftersom inga nya kräftor föddes.”

Du berättade om din teori om klimatpåverkan för fiskerikonsulenten i Jönköpings län?
”Det var många oroliga som hörde av sig och undrade vad som var på gång. Jag skrev en rapport åt länsstyrelsen där jag förklarade hur det hängde ihop. Detta var inget nytt fenomen, det har hänt förr under årens lopp att årskullar har dött men det var första gången vi blev så uppmärksammade på det. Signalkräftan är inplanterad, den hör egentligen hemma i djupa, kalla sjöar i USA och klarar inte alltid de snabba temperaturväxlingar vi kan få i våra grundare sjöar efter en varm höst. Flodkräftorna däremot gör det eftersom de inte byter skal lika sent på hösten som de små signalkräftorna.”

Vad har hänt med signalkräftorna sedan dess?
”Vissa sjöar har återhämtat sig riktigt bra, andra behöver lite längre tid. Det hänger ihop med sjöns förutsättningar som till exempel tillgången på föda, bottens utseende och vilka fiender som finns i sjön. Men senare år har visat att det finns gott om hopp för kräftorna i Sverige.”

I sex olika stora dammar i olika kanalsystem på Lars-Görans gård frodas några av de få flodkräftor som finns kvar i Sverige. Redan 1972 byggde han sin första kräftdamm som sedan har följts av flera. Han har ett brinnande intresse för dessa små urtidsdjur och har även uppfunnit en ny sorts, patenterad kräftbur. Efter att ha slutat som matematiklärare och läroboksförfattare i matematik började han för tre år sedan sälja sin nya bur och försäljningen slår nya rekord för varje år. Det finurliga med buren är, förutom att den är väldigt lätthanterlig och lätt att tömma, att den är rund och har fyra ingångar. Vilken sida kräftan än kommer från så kan den enkelt spatsera in i buren.

Hur kom du på den idén?
”Mina döttrar brukade alltid fånga många fler kräftor med sin agnade håv än vad jag gjorde med min kräftbur. En dag tog jag på mitt cyklopöga och lade mig på botten i kräftdammen för att se vad som var skillnaden. Det visade sig att när kräftorna kom till min bur (den traditionella avlånga med en ingång i vardera änden) så var det anmärkningsvärt liten chans att de kom rakt på en av de två ingångarna. Ofta när de inte hittade en ingång, tappade de snart intresset och gick vidare. Men med en rund bur och fler ingångar hittar de snabbt in i buren.”

Vi har ingen officiell kräftpremiär längre, förr var det den 7 augusti. Väntar du till dess?
”Nej, jag brukar äta kräftor när de är som bäst, från slutet av juli till augusti. Men då äter jag också kräftor åtminstone en gång i veckan.”

För att läsa Lars-Görans rapport gå till www.directin.se

Ur Reader’s Digest 8/2009.

<< Tillbaka