Reader’s Digest februari 2009

Exklusiv intervju med Barack Obama
Av Rick Warren

En av USA:s främsta religiösa ledare talar med USA:s nye president om hans syn på godhet, ondska och hur han vill skapa en bättre värld.

Rick Warren: I Bibeln säger att integritet och kärlek är ledarskapets grunder. När du ser tillbaka på ditt liv, vad betraktar du då som ditt största moraliska misslyckande? Och vad anser du vara USA:s största moraliska misslyckande?
Barack Obama: I När det gäller mitt eget liv skulle jag vilja dela upp det i perioder. Jag hade det jobbigt när jag var ung. Min pappa bodde inte hemma. Det hände att jag experimenterade med droger. Jag drack när jag var i tonåren. Jag tror att det berodde på en sorts själviskhet. Jag var så totalt fixerad vid mig själv och allt som gav mig anledning att känna mig missnöjd, att jag inte kunde fokusera på andra människor. När jag nu kommer på mig själv med att begå något felsteg, tänker jag att det ofta beror på att jag försöker värna om mig själv i stället för att försöka göra vad Gud vill.

RW: En sorts total egoism, alltså.
BO: Ja, så det är nog där jag har misslyckats.

RW: Och när det gäller USA?
BO: Amerikas största moraliska nederlag under min livstid tycker jag är det faktum att vi fortfarande inte lever efter de grundläggande orden i Matteusevangeliet att ”allt ni gör för en av dessa mina minsta bröder, det gör ni för mig”. Och den principen gäller både när vi talar om fattigdom, rasism och sexism. Den gäller när vi underlåter att förse människor med de möjligheter de behöver för att kunna ta sig upp i samhället. Trots att det här landet är så rikt och mäktigt har man en ofrånkomlig känsla av att vi inte ägnar många tankar åt våra minsta bröder.

RW: Vilken är den viktigaste politiska åsikt du hade för tio år sedan som du inte längre har, som du har ändrat uppfattning om därför att du faktiskt ser annorlunda på saken i dag?
BO: Jag försöker tänka tio år tillbaka ... Ett bra exempel tror jag är välfärdsreformen. Jag har alltid ansett att vårt statliga system för socialhjälp till fattiga måste förändras, men jag var rädd att den socialbidragslag som president Clinton undertecknade för ungefär tio år sedan skulle få katastrofala följder. Jag jobbade aktivt i Illinois delstatssenat för att se till att vi tillhandahöll barnomsorg och hälsovård och annat stöd för de kvinnor som skulle komma att förlora sina socialbidrag. Det visade sig att lagen fungerade bättre än många förväntat sig. Och en sak som jag är absolut övertygad om är att den centrala punkten i all social­politik måste vara villkoret att de som får socialbidrag försöker hitta ett arbete. Inte bara därför att människor som arbetar i slutändan får mer pengar, utan på grund av den värdighet som arbete ger, känslan av att man gör någonting meningsfullt.

RW: Du har inte låtit det råda något tvivel om att du är en troende kristen. Vad betyder tron för dig? Vad innebär den i ditt dagliga liv?
BO: Först och främst innebär den att jag tror att Jesus Kristus dog för mina synder och att jag är frälst genom honom. Det är en daglig källa till styrka och stöd. Jag vet att jag inte vandrar ensam, och jag vet att om jag bara kan ställa mig själv åt sidan så kan jag kanske åtminstone i någon mån göra vad Gud vill att jag ska göra. Det betyder att de där synderna som jag med jämna mellanrum begår förhoppningsvis kommer att tvättas bort. Men det innebär också att jag känner att det är min skyldighet att låta min tro komma till uttryck inte bara i ord utan också i handling, att leva upp till de förväntningar Gud har på oss. Och det innebär att tänka på de mest utsatta av oss. Det innebär att handla rättfärdigt, visa kärlek och barmhärtighet och att vandra ödmjukt med vår Gud. Att försöka att tillämpa de där orden varje dag, i vetskapen om att jag aldrig kommer att lyckas fullt ut men att jag kan inse mina misstag och säga: ”Nja, det där blev väl inte riktigt som jag tycker att det borde ha blivit, men jag kanske kan bli lite bättre.” Det gör att jag vågar pröva nya saker, till exempel sådant som att kandidera till presidentposten, där man lär begå ett och annat misstag.

RW: Låt oss tala om abort. När får ett barn mänskliga rättigheter, enligt din uppfattning?
BO: Vare sig vi ser på saken ur ett teologiskt eller vetenskapligt perspektiv, så är jag inte kvalificerad att ge något definitivt svar. Men låt mig bara säga något mer generellt om detta med abort. En sak som jag är absolut övertygad om är att den här frågan har en moralisk och etisk aspekt. Följaktligen anser jag att de som försöker förneka abortfrågans tyngd och moraliska problematik blundar för verkligheten. Det är det första jag vill understryka.
Det andra är att jag är för valfrihet. Inte därför att jag förespråkar aborter, utan därför att jag inte tror att det här är ett beslut som kvinnor fattar lättvindigt. De brottas verkligen med det och de samråder med sin pastor, sin make, sin läkare och sin familj.
Därför anser jag att vår målsättning just nu bör vara att försöka minska antalet aborter, och det är här jag tror att vi kan finna en gemensam utgångspunkt. Jag menar, om du anser att livet börjar vid befruktningen och du är absolut fast i den övertygelsen, då kan jag inte argumentera mot dig på den punkten, eftersom det är en central trosfråga för dig. Vad jag däremot kan göra är att säga: ”Finns det någon möjlighet för oss att samarbeta för att minska antalet oönskade graviditeter så att det därmed blir färre kvinnor som gör abort?” Som exempel har jag tagit upp i vilken mån vi tillhandahåller de resurser som gör det möjligt för kvinnor att välja att föda barnet. Ger vi dem den hälsovård de behöver? Ger vi dem det sociala stöd de behöver? Ger vi dem det alternativet att kunna adoptera bort barnet? Det kan förändra saken helt och hållet.

RW: En annan fråga: definiera äktenskapet.
BO: Jag anser att äktenskapet är föreningen mellan en man och en kvinna. Och för mig som kristen är det också en helig förening.

RW: Skulle du stödja ett grundlagstillägg med den definitionen?
BO: Nej, det skulle jag inte.

RW: Varför inte?
BO: Därför att vi historiskt sett inte har definierat äktenskapet i grundlagen. Det har av tradition varit nå­got som hänförts till delstaternas lagstiftning. Skälet till att somliga nu anser att det behövs ett grundlagstillägg beror på oron för samkönade äktenskap. Jag förespråkar inte samkönade äktenskap, men däremot tror jag på partnerskap. Om en homosexuell person vill besöka sin livspartner som ligger på sjukhus, så tycker jag att staten ska säga: ”Självklart, det är helt okej.” Jag tycker inte att det på något vis begränsar min grundläggande tro på vad äktenskapet är. Min tro är tillräckligt stark och mitt äktenskap är tillräckligt starkt för att jag ska kunna unna andra dessa medborgerliga rättigheter, även om jag själv ser det ur ett annat perspektiv eller har en annan uppfattning.

RW: Existerar ondska? Och om den finns – ska vi strunta i den? Förhandla med den? Tygla den? Besegra den?
BO: Ondska existerar. Jag tycker att vi ser exempel på ondska ständigt och jämt. Vi ser exempel på ondska i Darfur. Vi ser, sorgligt nog, exempel på ondska på gatorna i våra städer. Vi ser exempel på ondska hos föräldrar som misshandlar sina barn på det grymmaste sätt. Och denna ondska måste vi konfrontera. Vi måste ta itu med den, bestämt och utan att tveka. Jag är helt övertygad om att vi, som enskilda individer, inte kommer att kunna befria världen från ondska. Det är Guds uppgift. Men vi kan vara soldater i den processen och vi kan bekämpa ondskan när vi ser den.
Men en sak är väldigt viktig, och det är att vi nalkas kampen mot ondskan med en smula ödmjukhet, för vi har begått mycket ont under förevändning att vi försökte bekämpa ondskan.

RW: I det godas namn?
BO: I det godas namn. Och jag menar att en sak som är mycket viktig är att vi är lite ödmjuka och inser att bara därför att vi tycker att vi har goda avsikter så betyder det inte alltid att vi kommer att göra det som är rätt.

RW: Jag vill att vi ska prata om USA:s ansvar gentemot övriga världen. Vi är det mest välsignade landet i världen. Av den som har givits mycket, krävs det mycket. Så låt oss titta lite på några av de internationella frågorna. Vi kan börja med att prata om krig. Som amerikansk medborgare – vad är värt att dö för? Vad är värt att tvingas offra liv för?
BO: Självklart USA:s frihet, amerikanska medborgares liv och USA:s nationella intressen.

RW: Vilka kriterier anser du bör ligga till grund för ett beslut om att vi ska skicka trupper med uppgift att sätta stopp för folkmord? Till exempel det som pågår i Darfur?
BO: Jag tror inte att det finns någon absolut gräns där man säger: ”Okej, vi ingriper.” Jag tror att det alltid är en bedömningsfråga. Grundprincipen måste vara att om det står i vår makt att förhindra massmord och folkmord, och vi kan agera i samförstånd med världssamfundet för att förhindra det, då bör vi ingripa.

RW: Okej. Här är en fråga som ligger mig personligen varmt om hjärtat. De flesta människor vet inte att det finns 148 miljoner föräldralösa barn i världen. Etthundrafyrtioåtta miljoner barn som växer upp utan mamma och pappa. Barnhem är inte rätta stället för dem, de behöver få leva i familjer. Men många familjer har inte råd att ta emot de här barnen. Skulle du vara beredd att överväga och även förbinda dig att inrätta någon sorts krisplan för föräldralösa barn?
BO: Det tycker jag är en jättebra idé. Vi – ideella organisationer, internationella institutioner och USA:s regering – borde sätta oss ner och försöka tänka ut vad vi gemensamt kan göra. Men en del av den planen måste vara att förhindra att ännu fler barn blir föräldralösa. Och då handlar det om att hjälpa till att skapa förutsättningar för ett fungerande folkhälsoarbete runtom i världen.

RW: Religionsförföljelse. Vad tycker du att USA bör göra för att få slut på religionsförföljelser, exempelvis i Kina, i Irak och i många länder som antas vara våra allierade? Jag talar inte bara om förföljelser av kristna, utan det ­förekommer religionsförföljelser världen över och miljoner människor är drabbade.
BO: Först och främst måste vi tala högt om det som händer, säga rent ut vad vi anser om det och inte låtsas att det inte äger rum. Att ha en regering som talar klarspråk och deltar i internationella forum där vi kan påpeka brott mot mänskliga rättigheter och avsaknad av religionsfrihet, det tror jag är absolut avgörande. En sak som är mycket viktig när det gäller alla de här frågorna, det är att vi föregår med gott exempel. Det är därför det är så viktigt att vi visar prov på religiös tolerans här i USA. Det är därför det är så viktigt att vi, när vi kritiserar andra länders rättsliga ageranden, ser till att vi själva följer våra rättsregler och lagen mot godtycklig häktning och att vi inte ägnar oss åt tortyr. Det ger oss en moralisk plattform att kunna uttala oss om dessa andra frågor.

Om författaren:
Rick Warren har klassats som en av ”världens 100 mest inflytelserika personer” av Time Magazine. Hans bok, Leva med mål och mening, har översatts till fler än 50 språk och sålts i drygt 40 miljoner exemplar världen runt.
Rick Warrens intervju med Barack Obama gjordes före valet och har här kortats ner för tydlighetens skull.

<< Tillbaka