Reader’s Digest mars 2009

Djurens kompass

Jordens magnetfält hjälper fåglar att navigera och påverkar hur kor betar på ängen. Nu är vi förklaringen på spåren.

Av Eva Bobûrková

En del djur har länge fascinerat oss med sin goda orienteringsförmåga. Rörelsemönstren hos fågelflockar i luften och fiskstim i havet samt sköldpaddors och hajars vandringar över jordklotet har inte undgått vetenskapsmännens uppmärksamhet. Hittills har forskarna mest studerat denna förmåga hos fåglar, men man har ännu inte kunnat förklara den helt och hållet. Många försök med europeiska rödhakar, starar, duvor och andra flyttfåglar har visat att formationerna inte bara styrs av solen och stjärnorna och av dofter, utan också av jordens magnetfält.
Senare har biologer hittat magnetit­kristaller i de övre delarna av näbbar och ögonceller, som fungerar som kompassnålar. Nyligen upptäckte forskare särskilda molekyler i näbbvävnad som reagerar på förändringar i magnetfält.
Det har sedan länge varit känt att djur har en sorts inre kompass, och nu undersöker forskarna hur den fungerar. Man har redan bekräftat existensen av ett sinne för magnetisk orientering hos hajar, sköldpaddor, laxar, rockor, insekter och till och med bakterier.
Professor Hynek Burda, en tjeckisk zoolog som sedan 1995 har varit chef för zoologiska institutionen vid universitetet i Duisburg-Essen i Tyskland, forskar på detta fenomen. Från början inriktade han sin forskning på nakenråttor. Dessa sydafrikanska gnagare är märkliga varelser. De bor i ett invecklat underjordiskt system av hålor och gångar i samhällen vars organisation påminner om bi- eller myrsamhällen. Råttorna lever sitt liv uteslutande under jorden och är därför praktiskt taget blinda. Ändå hittar de utmärkt i sitt komplicerade nätverk av gångar. Hynek Burda undrade om även människor kunde ha denna förmåga.

Nakenråttor, människor, kor. Som infödd tjeck och gästprofessor vid ett sydafrikanskt universitet tycker Hynek Burda om att återvända till sitt hemland. Han hälsar på vänner, gamla skolkamrater, kolleger, sin mor i Šumava och sin son i Prag. I slutet av förra året hamnade han på en julfest på naturvetenskapliga institutionen i Prag. Med sin kollega och vän Jaroslav Cervený på Vertebrate Biology Institute vid tjeckiska vetenskapsakademin och jordbruksuniversitetet pratade han om sin forskning på magnetism som hjälper nakenråttorna att hitta under jorden. Då kom de också att tala om människor och ett annat märkligt fenomen. ”Över ett glas tog vi upp frågan om det var möjligt att påvisa att jordens magnetfält även påverkar mänskligt beteende”, säger Hynek Burda. ”Den första tanken var att undersöka i vilken riktning människor sover, till exempel när de är ute och campar”, tilllägger Sabine Begall, Hynek Burdas tyska kollega.
Det ledde till att forskarna diskuterade möjligheten att använda satellitbilder för att se hur människor sätter upp sina tält i läger eller hur de sover under bar himmel vid stora evenemang som till exempel Woodstockfestivalen.
Hynek Burda funderade därefter vida­re på saken, och en dag när han tittade på Google Earth såg han det platta Nederländerna, där människor gärna tältar. Det första han lade märke till var en hjord med kor. ”Alla stod samlade med huvudena riktade norrut”, minns han. Snart började även Sabine Begall och Hynek Burdas fru leta efter satellitbilder av kohjordar på internet. Alla häpnade över samma upptäckt: På de holländska fälten stod korna nästan alltid i nord-sydlig riktning. ”Hynek Burda fascinerades över att han från sitt skrivbord kunde använda Google Earth till att spåra djurflockar över hela världen”, minns Sabine Begall. Forskarna involverade även studenter i spaningen, och med sina datorer ”jagade” de boskap i jordens alla hörn.
De räknade 8 510 kor på 308 betesmarker i Europa, Amerika, Asien och Afrika. Upp till 70 procent av dem hade huvudena vända norrut – eller för att vara mer korrekt: vända mot jordens magnetiska nordpol. Ju längre norrut de befann sig, desto större blev vinkeln mellan jordens geografiska och magnetiska pol, och i norra Kanada syntes det tydligt att de ”tittade” mot magnetiska nordpolen.

Hjortar i Šumava. Allt det här berättade Hynek Burda för sina vänner när han träffade dem på julfesten. Efter julen reste Jaroslav Cervený till sitt älskade Šumava. Från Prag körde han vägen söder­ut mot Strakonice, och nära Zbraslav blev han medveten om att de vilda kronhjortarna som hade samlats nära motorvägen tittade i riktning mot Prag.
Hynek Burdas och Jaroslav Cervenýs familjer firade nyår tillsammans. När männen gick ut från stugan för att få lite frisk luft och gå en promenad i snön slogs Jaroslav Cervený av en tanke: På vintern är det möjligt att spåra vilda hjortar som inte går att se via Google Earth eftersom de döljs av skogen. ”Direkt efter nyår begav vi oss ut i fält”, minns han.
De fick så mycket att göra att de snart kallade in doktoranderna Julie Neefová och Oldrich Vojtech som assistenter. Under vintern, när man i snön kan ”läsa av” djurens beteende, genomkorsade de Šumava. Med hjälp av spåren i snön kunde de utläsa djurens kroppspositioner.
Resultatet var otvetydigt: På 241 platser runtom i Tjeckien spårade forskarna 2 974 exemplar av kron­hjort och andra hjortdjur i flock eller i vila. De var vända rakt norrut så ofta och så tydligt att slumpen kunde uteslutas.
Både när det gällde korna och de skogslevande djuren tog man hänsyn till effekten av vind och sol. Dessutom uteslöts hjordar som var på väg mot vatten eller utfodring och djur som passerade nära byggnader, där de kan påverkas av flera faktorer. Efter det återstod bara en logisk förklaring: magnetisk orientering.

Redan våra förfäder … I september publicerade den tjeckisk­tyska forskargruppen sina iakttagelser och slutsatser i den prestigefyllda amerikanska tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Science). Medier över hela världen reagerade på deras studie. Forskarna översvämmades av mejl från bönder i Australien, boskapsherdar i Afrika och indianska farmödrar i Amerika. Skribenterna bekräftade att deras kor betedde sig på samma sätt, och de undrade om de borde utnyttja fenomenet när de ställde boskapen i sina stall. De hörde också av djurpsykologer och andra. De påpekade att våra förfäder kände till detta för länge sedan och dokumenterade detta med olika citat ur litteraturen, till exempel ur Mark Twains Huckleberry Finns äventyr (”Och om 15 kor är samlade på en sluttning, hur många av dem betar då med huvudena vända åt samma håll?” – ”Alla 15, frun.”) och ur österländska filosofers skrifter. De uppmanade människor att lägga sig och sova på samma sätt som djuren gör, det vill säga vända mot midnattssolen.
”I dag undrar jag varför jag aldrig har lagt märke till det, trots att det har funnits där mitt framför ögonen på mig, säger Jaroslav Cervený. Boskapsuppfödare, boskapsdrivare och jägare har inte heller lagt märke till det. ”Vi upptäckte en sanning som alla såg, men som ingen hade kommit på att formulera”, tillägger Hynek Burda.

Tvivlare och kritiker kom emellertid också med synpunkter. ”Bristen på förståelse kom sig av det faktum att dessa människor inte hade möjlighet att läsa hela artikeln. Naturligtvis övervägde också vi alternativa förklaringar”, berättar Hynek Burda. ”Vi sa heller aldrig att 100 procent av djuren vände sig norrut. Bland korna rörde det sig om 60 eller 70 procent, medan siffran för vilda djur var upp till 80 procent, vilket inne­bär att fenomenet är statistiskt säkerställt”, tillägger Jaroslav Cervený.
Hur som helst återstår det för forskarna att besvara en fråga: Hur är det möjligt för en ko att känna åt vilket håll norr ligger? Och vad har de för nytta av det? ”Vi vet varför de vänder sig åt det hållet, att det huvudsakliga skälet är geomagnetism. Men vi känner inte till några andra samband. Vi vet inte hur djuren uppfattar det geomagnetiska fältet, vilken sorts magnetiska receptorer de har eller hur djuren bearbetar informationen. Våra resultat öppnar för ytterligare forskning. De utgör till exempel en utmaning för neurologer och biofysiker att förklara mekanismer som ännu är okända”, säger forskarna. I detta avseende räcker zoologin inte till.
Upptäckten kan få praktisk betydelse för boskapsuppfödare och även för vilda djur på zoo. ”Om 80 av 100 kronhjortar och hjortar ligger i nord-sydlig riktning bör det rimligtvis påverka deras välbefinnande på något sätt”, menar Jaroslav Cervený.

Renar och andra djur. En artikel i en ansedd tidskrift sätter inte punkt för något, utan markerar snarare en början. ”Resultaten är så häpnadsväckande att vi har beslutat att fortsätta studera detta fenomen”, berättar Jaroslav Cervený. ”Vi har begärt anslag och vi har planer på en renhjord.” Eftersom renar är kringvandrande djur förväntar sig forskarna intressanta resultat. Men de intresserar sig även för andra större däggdjur som hästar, vildsvin och får.
”Vi har redan hört av 20 personer från olika håll i världen, bland andra Kary Mullis, som vann Nobelpriset för sina upptäckter under arbetet med DNA”, berättar Hynek Burda. Dessa människor, som säger sig ha en magnetisk känslighet, beskriver hur det fungerar för dem. Vissa av dem har till och med erbjudit sig att bli testade. Med tiden kommer vi kanske att lära oss mer om detta.

<< Tillbaka