Män och medelåldern

Det här är vad varje kvinna bör veta om medelålders mäns hälsa. Och du som är man kan också läsa.

Av Helen Signy

Rob Brandenburg hade allt. Vid fyllda 40 år var han vd för ett eget framgångsrikt metallteknikföretag. Dessutom hade han en vacker fru, tre barn och ett drömhus i Adelaide Hills i South Australia i Australien. Han hade prickat av allt när det gällde framgångar i livet. Men så en dag satt han på ett femstjärnigt asiatiskt hotell med huvudet mellan händerna och frågade sig själv: ”Varför känner jag mig så tom inombords?”

Det var så Robs medelålderskris började. Han insåg att han och hans fru hade utvecklats på helt olika sätt och han kände sig som en främling i sitt eget hem. Plötsligt kändes en framtid fylld av företagsförvärv och vinstmaximering helt meningslös.

”Allt det där var egentligen inte jag. Det gav mig ingen tillfredsställelse, utan fick mig bara att känna mig urlakad och tyngd”, säger han.

Vissa män som kämpar med medelålderspanik blir deprimerade, medan andra blir utagerande och slösar bort sina pensionspengar: köper en sportbil, betalar för en hårtransplantation och vaxar bröstet. Åter andra börjar leva som om de vore unga igen: är ute sent och flirtar med kvinnor hälften så gamla som de själva.

Oavsett om paniken tar sig uttryck i att han bröstar upp sig eller gör genomgripande livsstilsförändringar befinner sig den medelålders mannen ofta i kaos.

I studier av mental hälsa under människans livstid har man konstaterat att mentala besvär för män når sin kulmen någon gång i medelåldern. Depressionsfrekvensen ökar i åldersgruppen 35–55, men det är inte bara psykiska sjukdomar som är problemet. Åldersspannet sammanfaller nämligen också med den period då mannens fysiska hälsa börjar försämras.

”Män upplever en plötslig rädsla som handlar om: Åh herregud, jag är halvvägs genom livet och jag har inte gjort allt som jag vill göra”, säger rådgivaren Anne Brelsford, författare till rapporten The marital midlife crisis. ”De tänker: Livet har gått mig förbi. Kommer jag att hinna med allting nu? Det är nu eller aldrig. Det ligger mycket rädsla i det där.”

Skiljer det sig så mycket från vad kvinnor går igenom i samma ålder? Från sin erfarenhet av parrådgivning säger Anne Brelsford att män faller tyngre. Mäns känsla av bekräftelse har ofta mycket mer med arbete att göra än kvinnors, så när männens yrkesliv plötsligt känns meningslöst kan det leda till en nedåtgående spiral.

Kvinnor har också ofta starkare sociala och stödjande nätverk att tillgå. Faktum är att medelåldern för många kvinnor är en tid då de blir frigjorda från sina familjer och kan anta nya utmaningar. ”För dem är det en möjlighet att fånga dagen”, säger hon.
Män förlorar ofta sin stålmansdräkt när de inser att de inte är odödliga. De oundvikliga signalerna att livet går mot sitt slut förstärks av händelser som en anhörigs död, förändrade arbetsuppgifter, uppsägning eller skilsmässa. Det är också den ålder då män drabbas av allvarligare sjukdomar, särskilt om de har druckit och rökt mycket i sin ungdom.

Till detta kommer det faktum att det är den tid i livet då den äktenskapliga lyckan tycks ligga på sin lägsta nivå, i synnerhet om det finns barn med i bilden, säger äktenskapsrådgivaren doktor Michael Baigent. Studier har visat att par är lyckliga när de gifter sig, men att tillfredsställelsen avtar så länge barnen är under tolv år. När barnen börjar bli mer självständiga ökar äktenskapslyckan igen och kan på äldre dagar rentav överträffa smekmånadsnivån.

Är män alltså slavar under sina hormoner, ungefär som kvinnor kan skakas om i grunden av klimakteriet? Andropausen, ”det manliga klimakteriet”, kan mycket väl vara en orsak till en del oförklarligt eller oberäkneligt beteende. Mäns testosteronnivå sjunker med en till två procent årligen efter 40, vilket man tror är skälet till avtagande muskelstyrka och sexdrift, mer kroppsfett, större apati och retlighet samt depression. Insikten att viriliteten är i avtagande kan vara ett rejält bakslag för många män.

Denna hormonförändring är inte alls lika påtaglig som den i det kvinnliga klimakteriet. Läkare som professor Robert McLachlan, chef för utbildningsprogrammet Andrology Australia, bestrider helt att det skulle finnas något sådant som ett manligt klimakterium. ”’Manligt klimakterium’ är ett meningslöst uttryck”, säger han. ”Det har delvis konstruerats av marknadsföringsskäl. I själva verket kan män aldrig komma i klimakteriet, eftersom de aldrig har någon menstruation.”

Likväl kan hälsoproblem som fetma och diabetes få testosteronnivån att sjunka snabbare än normalt, och män mår bättre om problemen åtgärdas. Testosteronsprutor kan hjälpa män med abnormt låg testosteronnivå till följd av andra, ovanliga medicinska åkommor, men för de flesta har dessa medelåldersrelaterade besvär betydligt djupare orsaker.

Rob Brandenburg uttrycker det så här: ”I mitt fall var det en grundläggande avvikelse i känslan för mitt verkliga jag. Man kanske inte riktigt förstår det, men på något sätt säger man till sig själv: ’Det gäller att ta hand om sig själv. Hur mår jag egentligen?’”

Det är sant att kriser kan inträffa när som helst. Även 25-årsåldern, tiden just före pensioneringen och själva pensioneringen är högsäsong. Kvinnor går också igenom perioder av större utvärdering, i synnerhet när deras roll förändras, till exempel när de föder barn eller när barnen lämnar hemmet.

Anne Hollonds, vd för ett företag som arbetar för bättre relationer, säger: ”Vi möter vuxna med väldigt höga förväntningar på lycka och personlig tillfredsställelse. Vi blir oerhört lätt desillusionerade om vi inte uppnår vissa mål eller efter att ha eftersträvat vissa mål upptäckt att de inte gett oss den tillfredsställelse vi räknade med.”

Det är faktiskt så att forskning kring lycka och livskvalitet visar att det inte handlar om hur mycket pengar vi har. Det är kvaliteten i våra personliga relationer som räknas. ”Trots detta chansar vi ändå när det gäller personliga relationer och jagar i stället efter mål som har med pengar att göra. Detta gäller i synnerhet män.”

Medelåldern kan vara en möjlighet att växa. Men om män inte lyssnar till det inre budskapet börjar de kanske agera utifrån det stereotypa medelåldersbeteendet: köpa snabba bilar eller lämna sitt äktenskap för en yngre kvinna. Sannolikt ger ingetdera mannen det han längtar efter, och effekten på de övergivna familjerna kan vara förödande.

Läkarnas sätt att hantera medelålderskrisens mentala prövningar är att ordinera antidepressiv medicin. För många män skulle det förmodligen vara mer värdefullt med rådgivning, så att de fick lov att kännas vid det faktum att de befinner sig vid ett vägskäl och drömma om vad som kan tänkas finnas runt hörnet.

Harry menar att det var just rådgivning som räddade hans äktenskap. Han och hans fru Jennifer hade redan gått igenom en stor förändring när han slutade sitt jobb i Asien som hög chef på ett internationellt företag och flyttade tillbaka till Sydney i Australien för att starta ett importföretag.

”Det var stressen [i jobbet] och, kanske än viktigare, att känna stressen hos min hemmavarande partner över att hon var olycklig över sin egen situation (ofta skyllde hon sin brist på tillfredsställelse på mig och mitt jobb) som ledde till en omprövning av vad jag höll på med och en känsla av att jag var tvungen att göra en förändring. Det tror jag var början till det som utvecklades till en allvarlig spricka i vår relation”, säger han.

I stället för att ge Harry lättnad innebar den stora förändringen att han kände en ännu större press på sig att finansiera fruns och barnens drömtillvaro. Förbittringen och kritiken tilltog på båda sidor och gjorde Harry inåtvänd och lynnig.

Gradvis drogs han in i ett känslomässigt förhållande med en yngre kvinna som han planerade att starta en affärsrörelse tillsammans med. Under en affärsresa till Hongkong föll de i varandras armar och han återvände till Sydney för att tala om för sin fru att han tänkte lämna henne.

I slutändan var det tanken på att berätta för barnen i kombination med det som han läste sig till om skilsmässa – samt goda vänners råd – som övertygade honom om att det var dags att ställa saker och ting till rätta med Jennifer.

Ett antal möten med en terapeut, först ensam och sedan tillsammans med Jennifer, hjälpte dem att arbeta sig igenom fyra års uppdämd förbittring. ”Terapin hjälpte mig att förstå vad som var viktigt. Den hjälpte mig att prioritera”, säger han. ”Samtidigt slutade Jennifer aldrig att säga att hon älskade mig och brydde sig om mig. Det tror jag var viktigt.”

Liksom äktenskapet kan överleva de galna åren runt klimakteriet kan det också klara av den manliga medelålderskrisen, bara respekten och tillgivenheten finns kvar, säger Anne Brelsford. ”Det är viktigt att försöka omförhandla villkoren för sitt parförhållande”, betonar hon. ”Många par lyckas komma fram till hur de ska reda ut detta tillsammans, så att mannen kan uppnå något av det självförverkligande som han söker utan att behöva lämna familjen.”

Det kan ta sig uttryck i att man omförhandlar lånen och tar ett sabbatsår, genomför en större förändring, omförhandlar arbetstiden eller hittar något annat kreativt och meningsfullt sätt att bygga livet tillsammans.

När Rob Brandenburg gick igenom sin medelålderskris var det för sent att rädda äktenskapet. Han är dock tacksam över att det fick honom att se över sina prioriteringar och upptäcka sin verkliga inriktning. Han började läsa på universitetet igen, rådgivning och psykologi, och uppnådde till slut en doktorsgrad i ämnet manlig erfarenhet av medelåldern. Numera ägnar han sin tid åt att ge råd åt andra män för att hjälpa dem med deras medelåldersproblem. ”Jag är mycket lyckligare nu. Det här är mitt sanna jag, inte den fasad som jag visade upp för världen när jag var 20–30 år”, säger han.

”Tack och lov upptäckte jag att svaret fanns inombords. Medelåldern handlar om den inre resan. Den är en fantastisk möjlighet.”

Vem är i farozonen?

Vissa män är mer benägna än andra att drabbas av en medelålderskris. I en studie vid University of South Australia gjordes en uppdelning i två grova personlighetstyper: logiskt tänkande män respektive intuitiva och känslosamma män.

Cirka två tredjedelar av männen hamnar i den första kategorin. De eftersträvar ofta traditionellt manliga karriärmål och framgång inom områden som juridik, ekonomi eller affärsverksamhet, men de har inte något rikt inre liv. Dessa män uppnår de mål som de sätter upp för sig själva under uppväxtåren. Sedan, i medelåldern, inser de att de inte är lyckliga, men upptäcker också att de inte har någon inriktning för den återstående hälften av livet.

Männen i den andra kategorin har en större medvetenhet om sina livsprioriteringar. Enligt studier vid University of South Australia är risken att dessa män spårar ur i medelåldern mindre.

Hur du får ditt äktenskap att hålla

Det är som om vi hade tre äktenskap under våra liv: det tidiga äktenskapet för det unga paret; äktenskapet som fostrar barnen; och de stora förändringarnas äktenskap på äldre dagar. Vissa har olika partner för vart och ett av dessa tre stadier, men hur omförhandlar man villkoren så att man klarar av alla tre med samma person?

Nyckeln är kommunikation, menar Anne Hollonds på Relationships Australia, som verkar för bättre relationer. ”I ett väl fungerande förhållande tar man hand om allt det här på ett bättre sätt”, säger hon. ”Från de allra första dagarna bör man arbeta tillsammans med sin partner för att bygga en relation som klarar alla de upp- och nedgångar som livet för med sig.”

Personer som känner sig bekräftade i sin personliga relation hanterar kriser mycket bättre, säger hon.

Till exempel kan man föreslå lite semester, stödja sin partner om den vill byta jobb eller hjälpa att lösa problem som uppstår kring ekonomi och barnomsorg. Precis som man behöver återkommande positiv feedback på arbetet, behöver man i ett äktenskap återkoppling och gemensamt satta mål för att klara av att anpassa sig till livets olika stadier.

Om ens partner är deprimerad finns det mycket man kan göra, till exempel lyssna, samtala och uppmuntra till att söka professionell hjälp. Ibland kan man behöva terapi eller rådgivning för att komma tillbaka till den ömsesidiga respekt och det samarbete som krävs för att äktenskapet ska fungera.

”Det är aldrig för sent”, säger Anne Hollonds. ”Människor väntar i genomsnitt i sex år från det att problemen uppstår tills de söker professionell hjälp. När de kommer upptäcker de att de har befunnit sig i sin egen lilla bubbla utan att inse vilken oavsiktlig effekt deras problem har haft på partnern.”

Ur Reader’s Digest 10/2009

<< Tillbaka